Att vara

mormor är bara så underbart.

I natt kommer båda två busarna att sova över hos oss, alltid spännande att se vid vilken tidpunkt vi får dem i säng.
Ofelia brukar inte va så lätt att få i säng.

I morgon är det näst sista dan innan skolan tar slut för alla sommarlovs längtande barn.
Men hur blir det för dem som inte vill ha sommarlov, där föräldrarna inte kan ta fullt ansvar för sina barn.
Där det fattas kärlek, mat, pengar och roliga upplevelser? Där ingen bryr sig om var barnen är och när de kommer hem.
Ingen att få kramar av när behovet finns där?
Vem ser dessa barn?
Vems ansvar är det att se dessa barn?
Samhället får jag som regel till svar, ja men vilka är samhället? Jo kära syster och bror, vi eller dvs du och jag är samhället.
Så du och jag har ansvar att se dessa barn och göra något för dem, inte bara sitta och titta på eller vad värre är att blunda och hoppas på att någon annan tar tag i dessa problem.
Ja men vad kan vi göra, ett sätt kan vara att anmäla sig som kontaktfamilj eller det kanske heter stödfamilj eller varför inte extra mormor eller farfar eller vad du nu kan ställa upp med.
Det behöver inte alltid vara så jätte stor insatts från din del som kan göra hur stor skillnad som helst för de som just då behöver det.

Nä nu ska jag natta mina barnbarn och få en lugn kväll med en kär bok,

glömde nästan att säga att syrènsaften är bara så ljuvlig.
Har ni tid, ork och nyfikenhet så prova. Hur enkelt som helst.