Jaha, som det kan bli

när vi är ute och går med hundarna.
Vi småpratar lite och plötsligt har något sagts som gör mig ledsen.
Men att be om ursäkt är det inte tal om, nä då är det mitt fel att jag tar åt mig.
Varför i hela friden ska jag alltid få skulden när Lasse är plump.
Det slår heller aldrig fel att det händer när jag är på toppen humör och har nått glatt att se fram emot.
Känns som om hela dan är kass just nu.

Men jag ska ta tag i dagens små göromål innan kompisen och ev mitt ena barnbarn Isac kommer.
Han var sugen på att komma till mormor och sova över.
Jag har verkligen sett fram emot att A ska komma, är verkligen evigheter sen vi sågs, tror det var nån gång i sommras.
Hon ska ha med sin ena hund så Roly får lite roligt att trissa, hoppas att det går bra för tjejen som följer med och att Roly inte skrämmer ihjäl henne.
Hon är visst lite blyg av sig så hon behöver komma ut och träffa andra hundar.

Jisses vad jag saknar mitt hundliv som jag hade i Skåne, bruks och alla tävlingar som jag for runt på.
Tänk om jag skulle ta tag i den biten igen, men då får jag allt skaffa en annan hund som fixar detta med träning och lydnad.
Där är det nog kört med Roly, hans dåliga höfter mår inte bra av att sitta, gå, sitta och snabba vändningar.

Ja att drömma sig bort är lätt men sen att få till det i verkligheten är en utmaning och ibland en prövning.
Men skam den som ger sig.



Lilla godingen Ofelia