blev inte sådär lugn och fin som jag velat, för när vi var nästan hemma blir vi anfallna av en liten vit hund som är lös på området.
Och så klart måste Didde gå i försvar, om nu Didde hade bitit denna lilla ulltuss vems fel hade det varit? Jo jag vet ju självklart svaret då det är min hund som är mördarhunden i denna lilla storry.
Blir både förbannad och frustrerad och det fick ägarna veta och även höra. Men mest förbannad blir jag på mig själv för att jag inte lugnt och stilla kunde ta en diskussion med dem bland annat om koppeltvånget när man inte har kontrollen på sin hund och även ansvarsfrågan om det hade hänt något.
Nä istället blåser jag skallen av dem och går min väg, ja jag vet jag är inte speciellt stolt över min handling men i stundens hetta så är det just detta som sker.
Nä roligare än så här blir det ju inte i kväll, jo middagsköttet som vi skulle gotta oss i var surt och fick slängas, tyvärr var det inköpt för ett bra tag sen och nerfruset så det går inte att komma nu och klaga.
Räddningen i nöden fick bli Mamma Scans köttbullar och stekt korv.
Ja, ja mat som mat men inte vad som jag hade tänkt äta en söndagkväll i alla fall.
Blir några timmar med stickningen för att återfå lugnet och balansen innan det är dags att gå till sängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar